bittraberit

Ibland bara hatar jag kontrakomplimanger. Sådanadäringa tomma komplimanger folk ger som svar när man ger dem en ärlig komplimang, istället för att bara säga Tack!

Ibland känns de verkligen tomma och då kan det faan va!

... Och så fort man går utanför dörren börjar det regna.

Alltså... När jag köper garn som inte är nystat. Då förväntar jag mig lite knep och knåp med nystandet, det gör jag. Men när garnet är så dåligt lindat från början att nystandet tar drygt fyraochenhalvjävlatimme. Då blir jag i det närmaste bitter. Bara så att ni vet.

Kan vi inte bara komma överens om att det är sjukt taskigt att lukta väldigt gott på allmänna platser, va?! En vill ju bara slänga sig över dem och nosa på dem, och det går ju knappast för sig. Fy fan för dom.

Alltså. Man kan ju tycka att någon som skriver manus till reklamfilmer borde vara lite noga med språket i replikerna. Så att det blir logiskt och snyggt liksom. Det är så förbannat irriterande när man hakar upp sig på en ful mening. Eller hur?!

Men ta som exempel bara:
I Mildas reklam för nån mejeriprodukt så låter se Kocken Kari laga mat. I slutet av filmen ser man Kari njuta med mat i munnen och berättarrösten säger:

"Det kan kocken Kari intyga... Om han kunde"

Alltså... Antingen kan man, eller så kan man inte. Man "kan" inte om "man kunde". Kari kan helt enkelt inte intyga någonting med munnen full av mat. Han får tugga klart och svälja, SEN är det möjligt att han kan intyga Mildas förträfflighet. Punkt.

Här går man och är förbannad på grannen med baslådan från helvetet, och så visar det sig att han är riktigt trevlig, har sänkt basen och allt som är fel är att väggarna är dumma i huvudet som för minsta vibration upp till mitt sovrum. Vad fan ska man säga liksom?! Han har gjort allt han kan. Förutom att flytta högtalarna, men det förstår jag ju själv att jag inte kan kräva av honom.

Hej mina kära hörlurar med rejäla kåpor. Dags att komplettera er med ett par ännu bättre, kanske. Grannen kan jag ju inte gärna skälla på mer. Och väggar hjälper som inte att klaga på. Tvivlar på att hyresvärden byter dem för att lilla jag lider av bitter överkänslighet mot basljud. Fan mä!

Må vara att jag börjar bli till åren nu. Och må vara att jag är vis som få. Men att börja få visdomständer i min ålder - det är fan inte okej. Inte okej någonstans! Jag hade som hoppats att de de skulle ha det så trevligt där nere att de aldrig skulle dyka upp.

Dagens BittraBerit:
Visdomständer och andra munhälsoproblem som inte behagar dyka upp förrän den fria tandvården (fram tills dess patienten fyller 19 år) är slut och det kostar satan att fixa käften!

Så: Stay down moth*rf**ker! There's nothin for u to see up here!

Jo men såhär. Om man befinner sig på en ö, till vilken man endast kan ta sig medelst båt (bortsett från isig vintertid då även apostlahästar, spark, svävare och skridskor duger) och varpå man endast lider av trafikljud när vinden ligger "fel". Då och där kan man ju tänka sig att man hyser ganska stor potential att få avnjuta en väldigt tyst natt, utan störande grannar med baslåda från helvetet, skräniga studenter etc. Och visst, grannarna är verkligen extremt ickestörande... Om man tänker på mänskliga grannar. Att en uggla med tourettes skulle råka bo i tallen utanför fönstret tänker man kanske inte på. Om man säger så här. Jag kan inte annat än att tänka på den satans ugglan just nu.

Alltså, påriktigt, vad är det med folk och att skrika "HALLÅ" upprepade gånger i sin telefon i en annars tyst tågkupé? (jo, jag vet, hej klagoämne från mobiltelefonens barndom, men WTF, problemen kvarstår ju?) Det hörs inte dåligt i andra änden av "tråden" på grund av att du inte talar högt nog. Det hörs dåligt i andra änden därför att VI ÅKER GENOM EN TUNNEL (eller genom skogen, eller på obygden, eller vadsomhelst) där din mobiltelefon inte har täckning. Att "inte ha täckning" innebär att din mobiltelefon inte får kontakt med det telefonnät din operatör använder sig. Det betyder inte att din samtalspartner automatiskt hör dig för att du vrålar "hallå" extra högt. Så det så!

Saker att glädjas över idag:
+ Att snubben på JC avgjorde min storlek på jeans med en enda blick (dessutom en mindre storlek än vad jag själv hade trott skulle vara lagom). Professionella människor med humor är alltid trevligt.

+ Att mannen på tåget blev så vansinnigt förvirrad och oförstående över avsaknaden av just HANS plats (att vi är ytterligare ett gäng som saknar vagn 2 är ju inte hans problem). Mycket underhållande!

Sak att vara BittraBerit över idag:

- Att kvinnan i kassan på KappAhl kände ett så oerhört starkt behov av att skeptiskt fråga "Och storleken känner du dig säker på, på alla paren?" när jag idag köpte tre par trosor (i samma storlek). Vad förväntar hon sig för svar? "näe jag använder ju inte trosor i vanliga fall så jag är MYCKET osäker på om jag verkligen ska ha medium" ...eller?!

Köper jag trosor så tro fan jag väljer rätt storlek storlek! Köper jag fel är det mitt problem. Men vad är oddsen att en kund som köper TRE par, i samma storlek, "råkat" ta fel? Ha!

Så sitter man på tåg mot hufvudstaden. Min biljett säger klart och tydligt att jag har plats bokad i vagn 2. Tåget ifråga är ett kort tåg, bestående av två vagnar. Vagn 1 och Vagn 3. Vi är alltså ett stort antal personer som är inbokade på ett tåg som är en vagn för kort. Människor reagerar naturligtvis väldigt olika på situationer lik denna. De flesta av oss tar det hela med ro, men så finns det ju de där personerna som inte kan förstå hur den stackars tågvärden kan låta DETTA SKE!

Ett exempel: den mycket stressade affärsmannen (?) som envist vidhåller att han ju har BETALAT för sittplats (och det har ju ingen av oss andra med bokad plats i vagn 2 gjort?) Han har ju BOKAT det så, för han måste absolut spela Harpan hela vägen upp till Stockholm och dessutom har han BRÅTTOM! Inte kan han sitta med datorn i knät i ett obokat säte. Han behöver givetvis bord (det vet ju alla att elektroniska maskiner i knät hindrar spermaproduktionen).

Jag älskar arga oförstående människor. Eller, för att vara mer korrekt: jag älskar att vara bitter över andra människors onödiga oförstående och odiskutabla ilska.