Tågrage
Så sitter man på tåg mot hufvudstaden. Min biljett säger klart och tydligt att jag har plats bokad i vagn 2. Tåget ifråga är ett kort tåg, bestående av två vagnar. Vagn 1 och Vagn 3. Vi är alltså ett stort antal personer som är inbokade på ett tåg som är en vagn för kort. Människor reagerar naturligtvis väldigt olika på situationer lik denna. De flesta av oss tar det hela med ro, men så finns det ju de där personerna som inte kan förstå hur den stackars tågvärden kan låta DETTA SKE!
Ett exempel: den mycket stressade affärsmannen (?) som envist vidhåller att han ju har BETALAT för sittplats (och det har ju ingen av oss andra med bokad plats i vagn 2 gjort?) Han har ju BOKAT det så, för han måste absolut spela Harpan hela vägen upp till Stockholm och dessutom har han BRÅTTOM! Inte kan han sitta med datorn i knät i ett obokat säte. Han behöver givetvis bord (det vet ju alla att elektroniska maskiner i knät hindrar spermaproduktionen).
Jag älskar arga oförstående människor. Eller, för att vara mer korrekt: jag älskar att vara bitter över andra människors onödiga oförstående och odiskutabla ilska.
